Nu har det gått tjugoen månader sedan Hedvig föddes, och det märks tydligt att hon inte är någon bäbis längre. Språket har formligen exploderat och hon har börjat använda prepositioner - klättra upp, stänga in och komma upp är några exempel. Dessutom har hon börjat lära sig färger, grön och röd heter båda 'rö' (men hon vet helt klart vad som är rött och vad som är grönt) och gul heter något som inte går att skriva ner, svart heter svart (ungefär).
Hon har även börjat insistera på att göra vissa saker själv, exempelvis vill hon gärna klä sig själv, och det är först om det blir konstigt som pappa eller mamma får hjälpa till. En annan sak på vilket man märker att hon börjar bli stor är attt hon har börjat lära sig alfabetet - bokstaven A (versal) känner hon igen och brukar utläsa A - Annie (som ju är hennes moster).
Det senaste nya intresset hon skaffat sig är istappar "is-tappa", som hon ska hålla i handen (det brukar hon ofta påpeka). Det är inte så konstigt att hon kommit på det där med istappar just nu eftersom det varit väldigt kallt ute de senaste dagarna och det droppar en hel del från luftvärmepumpen. Ibland då hon ska lägga sig kommer hon på något med de där istapparna och säger 'is-tappa, hand' och pekar på handen.
Avslutningsvis har vi också favorituttrycket En! (kombineras med finger för att visa en), vilket betyder att hon vill läsa bara en bok till (vilket upprepas när boken är klar).
Is-tappa