Elva månader

Hedvig fortsätter växa och är inte så liten längre. Till slut har hon gett upp och börjat använda krypning för att transportera sig (vi tror att hon tröttnade på att vi inte hjälpte henne att gå till vissa spännande ställen). Det är dock fortfarande väldigt roligt att gå omkring - både med mamma och pappa och med gåvagnen, även om hon inte lärt sig svänga med den. Hon är också riktigt duktigt på att ställa sig upp, och kan klättra över de flesta hinder.

Något som är nytt, fast det nog hör ihop mer med våren än åldern, är att hon får leka ute, något hon väldigt gärna gör. Gunga och rutschbana har vi ju skrivit om förut att hon provat, men även att leka i sandlådan och att sitta i gruset och gräva är väldigt roligt.

Djur är fortfarande roliga och spännande. När vi var på besök i Skövde över påsken hann vi även med ett besök på en djurgård, något som var ganska spännande men rätt så läskigt - tuppens kuckeliku skrämde henne ordentligt.


Förutom att faktiskt stoppa en del av klossarna i sin sorteringslåda rätt kan hon även äta ganska bra med sked eller gaffel (lite beroende på vad det är för mat). Hon kan även lyfta muggen och dricka själv, även om hon brukar vilja ha hjälp efter ett tag.

Hon har även lagt sig till med nya favorituttryck som "titta" eller "titta där". Nam-nam är också ganska vanligt (och hon tycker det är gott med vatten, och säger bland annat så när hon är törstig).
Det blir också allt oftare som vi får säga åt henne att "så får man inte göra", ibland syns det dock på henne att hon är väl medveten om det, men busar med oss.

Hedvig går med gammelfarmor

Hedvig i gräset

Hedvig i gungan